Kvinnohälsa som affärsrisk – HR:s mest underskattade ansvar 2026 

En sammanfattning från lunchsessionen med Helena Graflund Lagercrantz (Co-founder & Medical Expert, EsterCare), Jaqueline Fowler (HR-chef, Anticimex) och Linda Eliasson (Product Marketing Manager, Benifex) under Framtidens HR 2026.

Kvinnors hälsa är en av de största, men minst strukturerade, arbetsmiljöriskerna på svenska arbetsplatser. Trots att kvinnor står för en majoritet av sjukfrånvaron saknar de flesta organisationer en strategi för hur hormonella livsfaser påverkar prestation, ledarskap och förmågan att behålla talang.

Kvinnohälsa – en av Benifex framtidstrender

Sessionen inleddes med Linda Eliasson, Product Marketing Manager på Benifex, som tydligt startade med: kvinnohälsa är inte ett sidospår, det är en av de starkaste trenderna framåt, med växande mediefokus, nya regelverk och ett kommande ISO-ramverk på väg.

Linda lyfte ett allvarligt problem på dagens arbetsmarknad. Allt färre kvinnor mitt i och i den övre delen av karriären vill ta chefsroller. Frågan som många ställer sig ofta är “hur skulle jag orka?” Och det är symptomatisk för något större – ett kompetenstapp som kostar organisationer både talang och sjukskrivningstal. Forskningen är dock tydlig med att det går att vända utvecklingen. Tidiga insatser halverar hälsogapet mellan kvinnor och män, hybridarbete kan ge konkret effekt och utbildning av både kvinnor och män spelar roll. Det finns alltså saker att göra, om arbetsgivaren är beredd att ta ansvaret.

Ett vårdgap vi inte längre kan blunda för

Helena Graflund Lagercrantz från EsterCare lade grunden med ett faktum som satte tonen för hela sessionen: enligt McKinsey tillbringar kvinnor 25% mer tid i ohälsa under sitt arbetsliv än män. Ändå är det männen som i betydligt högre utsträckning får en diagnos för sin ohälsa – och diagnos är en förutsättning för behandling.

Svaret på varför det blivit så här är inte enkelt, men Helena pekade på två grundorsaker: sjukvården har historiskt utformats med män som norm, och många kvinnor normaliserar sina besvär som “bara mens”, “bara ålder” eller “bara stress”. Konsekvenserna är konkreta – 22% av unga tjejer missar skolgång på grund av mensvärk, 10–20% av kvinnor har så riklig mens att de ibland måste sjukskriva sig och 38% av alla tonårstjejer lider av järnbrist. Därtill kommer PCOS, endometrios och klimakteriet med sömnstörningar, hjärndimma och humörsvängningar.

Från ad hoc till strategi – Anticimex visar vägen

Jaqueline Fowler, HR-chef på Anticimex, berättade om sin organisations resa från ett historiskt mansdominerat bolag till en organisation där kvinnohälsa nu är ett strategiskt prioriterat område. Processen började med att EsterCare presenterade för ledningen och sedan för hela kontoret. Några få män opponerade sig inledningsvis, men idag är reaktionen en annan. Många manliga medarbetare inser att frågan berör dem indirekt, genom döttrar, partners och kollegor.

ROI är ännu svår att mäta i kronor och ören, men Jaqueline lyfter fram något annat:

– Anticimex tre strategiska mål – medarbetarnöjdhet, kundnöjdhet och tillväxt – har alla ökat sedan satsningarna inleddes. Vilket verkligen visar att satsningarna vi gör på medarbetarna har en positiv påverkan på organisationen.

Det räcker inte med en inspirationsföreläsning

Helena Graflund Lagercrantz var tydlig med att det inte räcker att bjuda in en talare och tro att det är gjort – det måste finnas en kulturförändring bakom. Praktiska anpassningar spelar roll. Det kan till exempel handla om att inte schemalägga viktiga möten tidigt på morgonen, för att underlätta för trötta kvinnor i hormonellt påfrestande faser. EsterCare är nu med i arbetet kring ett nytt ISO-ramverk för kvinnohälsa på arbetsplatsen, vilket understryker att detta inte längre är ett mjukt HR-ämne utan något som samhället vill ta ett större ansvar kring.

Takeaway för HR och förmånsansvariga

Plåsterupproret har nått regeringsnivå, mediebevakningen ökar och nya regelverk och ISO-standarder är på väg. Frågan är inte längre om organisationer behöver ta tag i kvinnohälsa – utan hur snabbt de är redo att gå från intention till handling. För vi behöver både kvinnor och män på svenska arbetsplatser.

Om du vill kika på sessionen i efterhand kan du se det här.